Aveln har troligen haft en mycket stor inverkan på våra hundars leder och utveckling. Genom att ändra rasernas ursprungliga utseende och anatomi för att skapa en hund såsom vi vill "ha den" har vi också förändrat hundens förutsättningar och möjlighet att röra sig på ett naturligt sätt.
Ledernas ursprungliga utformning är sinnrik och gör att belastningen fördelas på ett gynnsamt och ergonomiskt riktigt sätt.
Genom avelsarbeta - som ibland förändrat den ursprungliga ergonomin - har vi också orsakat en ökad benägenhet till leddefekter hos många raser.
Det finns olika sorters leder - i ryggraden, i armbåge, tår, knän, has och i bogen och höfterna. De ser olika ut men ser till att ben inte ligger mot ben. Brosket mellan lederna gör att ytorna glider lätt mot varandra och dämpar även stötarna. Ledvätska smörjer leden.
En del olika problem kan uppstå med hundens leder. Vi skall nämna några här.
- Patellaluxation innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas (luxera) från sin normala position.
- Höftledsdysplasi (HD) är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många raser.
- Armbågsledsdysplasi (ED) är en onormal utveckling av armbågsleden. ED efter den engelska ”elbow dysplasia”.
Patellaluxation
Två former av patellaluxation förekommer.
Den vanligaste formen är när knäskålen glider ur sin position och hamnar på insidan (medialt) av knäleden.
Den andra formen är när knäskålen hamnar på knäledens utsida (lateralt).
Det finns många olika orsaker. Ett vanligt symptom är hälta. I de fall luxationen är permanent har knäskålen låsts i sitt läge och hundarna får en knäande gång.
Förändringen konstateras genom att man känner med händerna (palpering).
Förekomsten varierar kraftigt mellan olika raser och mellan olika familjer vilket tyder på att sjukdomen är ärftlig men på vilket sätt vet man inte.
Resultatet av undersökningen registreras hos SKK men hunden skall minst vara 12 månader gammal och undersökningen skall utföras av veterinär med specialistkompetens.
Höftledsdysplasi
HD är en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser. Anlaget är medfött. HD innebär att höftleden utvecklas felaktigt.
Rubbningen sker under hundens uppväxttid. Först när skelettet vuxit färdigt kan man bedöma problemet med hjälp av röntgen.
Det är emellertid närmast omöjligt att bara med hjälp av röntgenbilder utvärdera om hunden lider. En del hundar är halta och visar andra tecken på smärta men har troligen bara en lindrig dysplasi. Andra med kraftig dysplasi uppträder helt symptomfria.
Vanligen har de mindre raserna mindre problem än större och tyngre hundar.
Dysplasin innebär att med tiden brosket i höftleden förslits. Detta kan inte ses på röntgen men benpålagringar uppstår som ganska enkelt ses på röntgen. Storleken och utbredningen av dessa är visar på graden av broskförslitningen.
Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder ibland till att höftleden blir helt deformerad.
I röntgenutlåtandet om benpålagringar anges om de kan ses och i så fall hur stora och utbredda de är enligt följande – LBP (lindriga benpålagringar), MBP (måttliga benpålagringar), KBP (kraftiga benpålagringar).
Höftledsstatusen anges också genom fastställda normer. A (normala höftleder grad A), B (normala höftleder grad B), C (lindrig dysplasi), D (måttlig dysplasi), E (höggradig dysplasi).
Armbågsledsdysplasi
ED (elbow dysplasia) innebär en onormal utveckling av armbågsleden. Det är ett samlingsnamn för olika tillväxtrubbningar som leder till benpålagringar i armbågsleden.
Gemensamt för de olika rubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att det skadats på grund av rubbad utveckling.
Röntgenbilderna på ED granskas centralt enligt följande skala. 0 (inga påvisbara förändringar), I (lindriga benpålagringar, upp till 2 mm), II (måttliga benpålagringar, 2-5 mm), III (kraftiga benpålagringar, över 5 mm).
Något samband mellan benpålagringar och smärta har inte konstaterats. Däremot visar unga hundar med måttliga eller kraftiga pålagringar ofta stelhet och hälta framför allt efter hård motion.
