Pudeln är en av de ursprungliga hundraserna som funnits Europa sedan mycket länge och har en lång historia gemensam med alla vattenhundar.
- Aktivera valpens nos
- Bonnies CV
- Bra boktips
- Bra lekar för dig och din valp
- Demens – inget ovanligt
- Den gamla hunden
- Din hund är en luktexpert
- Dixies Cirriculum Vitea
- Dixies valpar
- Enkelt lära spår och sökruta
- Fåglar i vår omgivning
- Fakta om Lagotto Romagnole
- Fakta om Pugotto
- Första hjälpen för hundar
- Hård avel kan orsaka skelettdefekter
- Hunden hittar kantarellerna
- Hundens språk
- Hundens utveckling
- Hundkul inne och ute
- Innelek vid ösregn
- Intensiva kvarten
- Låt hunden använda nosen
- Massor av pugotto
- Mentaltest (BPH) – beteende- och personlighetsbeskrivning av hund
- Mycket tänka på med en ny valp
- Nosework – något din hund älskar
- Ögonlys din hund
- Om hunden försvinner
- Om oss och varför Smartahundar
- Öroninflammation
- Pugotto – Ärftlighetslära
- Pugotto – startsida
- Pugotto och barn, allergier och jaktinstinkt
- Rallylydnad – enkelt och kul
- Skogsagility- redskapen finns ute
- Skydda hunden från farliga kryp
- Snabb träning när tiden är knapp
- Ta en mental promenad
- Ta en valpkull
- Träna hunden innan agilityträningen
- Treibball – ett actionfyllt bollspel
- Trix och konster din hund gillar
- Undvik sommarens många faror
- Vinterns faror
Förmodligen fanns den i Medelhavsländerna under medeltiden och kom sedan att spridas över hela Europa och utvecklas till olika raser.
Pudeln har tydliga likheter med lagotto romangole, portugisisk vattenhund, barbet och irländsk vattenspaniel.
I början användes den som vattenapporterande jakthund som den var ypperligt lämpad för med den tjocka, feta, vattenavstötande pälsen, de simhudsförsedda tassarna och sitt samarbetsvilliga och intelligenta sätt.
Var cirkusartist och letade tryffel
Gränserna mellan de olika pudelstorlekarna var länge flytande. Den större pudeln användes till jakt och dragare samt till tryffelletare och cirkusartist.
Småpudlarna var sällskapsdjur för adeln.
Långt in på 1800-talet användes pudeln till jakt men blev senare främst sällskapsdjur.
Ursprung i Frankrike
Pudelns hemland är Frankrike. Det franska namnet för pudel ”caniche” kommer från ”cane”, dvs ”hund”.
1936 bildades Franska Pudelklubben som samma år utgav den första standarden (rasbeskrivning) för pudel.
1743 kallades barbet-tikar för ”caniche” på franska. Senare kom barbet och pudel att skiljas åt.
Pudeln har funnits i Sverige sedan 1800-talets slut men det stora genombrottet kom inte förrän en bit in på 1900-talet. De mindre pudlarna blev populära under 1950- och 60-talen medan de stora pudlarna blev populära under sent 1970-tal.
Så här skall en pudel vara
Rasen skall ge intryck av klokhet och ständigt vara alert och aktiv. Den skall vara harmoniskt byggd och ge intryck av elegans och stolthet.
Kroppslängden från skulderled till sittbensknöl skall något överstiga mankhöjden.
Höjden upp till armbågen skall utgöra 5/9 av mankhöjden.
Huvudet skall vara elegant, rakskuret och i proportion till kroppen. Det skall vara välmejslat, inte grovt men inte heller överdrivet förfinat.
Lättlärd men kräver skötsel
Pudeln är lättlärd och framgångsrik i flera hundsporter såsom agility, lydnadsprov och bruksprovsgrenarna sök och spår.
Rasen har en ullig päls som finns i olika färger och som ofta varit lejonklippt.
Pälsen kräver en del skötsel. Pudelns päls fäller inte. Men därför måste pälsen borstas regelbundet.
